1440-1482 Flemish Hugo van der Goes Galleries Hugo became a member of the painters' guild of Ghent as a master in 1467. In 1468 he was involved in the decoration of the town of Bruges in celebration of the marriage between Charles the Bold and Margaret of York and he provided heraldic decorations for Charles's joyeuse entr??e to Ghent in 1469 and again in 1472. He was elected dean of the Ghent guild in 1473 or 1474. In 1475, or some years later, Hugo entered Rooklooster, a monastery near Brussels belonging to the Windesheim Congregation, and professed there as a frater conversus. He continued to paint, and remained at Rooklooster until his death in 1482 or 1483. In 1480 he was called to the town of Leuven to evaluate the Justice Scenes left unfinished by the painter Dieric Bouts on his death in 1475. Shortly after this, Hugo, returning with other members of his monastery from a trip to Cologne, fell into a state of suicidal gloom, declaring himself to be damned. After returning to Rooklooster, Hugo recovered from his illness, and died there. His time at Rooklooster is recorded in the chronicle of his fellow monk, Gaspar Ofhuys. A report by a German physician, Hieronymus M??nzer, from 1495, according to which a painter from Ghent was driven to melancholy by the attempt to equal the Ghent Altarpiece, may refer to Hugo. His most famous surviving work is the Portinari Triptych (Uffizi, Florence), an altarpiece commissioned for the church of San Egidio in the hospital of Santa Maria Nuova in Florence by Tommaso Portinari, the manager of the Bruges branch of the Medici Bank. The triptych arrived in Florence in 1483, apparently some years after its completion by van der Goes. The largest Netherlandish work that could be seen in Florence, it was greatly praised. Giorgio Vasari in his Vite of 1550 referred to it as by "Ugo d'Anversa" ("Hugo of Antwerp"). This the sole documentation for its authorship by Hugo; other works are attributed to him based on stylistic comparison with the altarpiece. Hugo appears to have left a large number of drawings, and either from these or the paintings themselves followers made large numbers of copies of compositions that have not survived from his own hand. A drawing of Jacob and Rachel preserved at Christ Church, Oxford is thought to be a rare surviving autograph drawing.  Related Paintings of Hugo van der Goes :. | The Fall | The Adoration of the Shepherds | The Adoration of the Shepherds | The Adoration of the Shepherds | The Adoration of the Shepherds |
Related Artists:
elisabeth vigee-lebrun
Élisabeth-Louise Vigee-Le Brun, född 16 april 1755 i Paris, död 30 mars 1842 i Louveciennes, 20 kilometer väster om Paris, var en fransk målare som i huvudsak målade porträtt. Vigee-Lebrun utförde tilldragande, idealiserande porträtt och var för en tid hovmålare hos drottning Marie Antoinette. Vigee-Lebrun var tvungen att lämna Frankrike pågrund av den franska revolutionen 1789 och efter det var hon verksam i Ryssland, Italien och Storbritannien. Efter att Napoleons kommit till makten återvände hon till Frankrike. Hon besökte Schweiz 1807 där hon i Geneve blev invald som hedersmedlem i Societe pour l'Avancement des Beaux-Arts. Vigee-Le Brun lämnade ett arv av 660 porträttmålningar och 200 landskapsmålningar. Dessa finns i privata samlingar i Europa och USA men även i stora museer som Eremitaget, National Gallery i London, Metropolitan Museum of Art i New York och National Gallery of Art i Washington, D.C..
Thomas Heaphy
English Painter, 1775-1835 He trained at John Boyne's drawing school in Gloucester Street, Bloomsbury, London, and exhibited portraits at the Royal Academy from 1797. Following the success of a portrait of the Russian ambassador, Count Woronzow, he was appointed portrait painter to the Princess of Wales. Thomas Lawrence observed Heaphy's success and bought some of his pictures but had little cause to envy Heaphy's style, which owed much to the vocabulary of civic portraiture popularized by Joshua Reynolds (e.g. Portrait of a Naval Officer; London, V&A). Heaphy's largest project, The Duke of Wellington in Consultation with his Officers Previous to a General Engagement (Newcastle upon Tyne, Laing A.G.), was begun in Spain in 1813 during the Peninsular War and was finished in 1816. The engraving, which was intended to ensure Heaphy's fortune, was not released until 1822, by which time interest in the war had waned. Heaphy failed to finish his Battle of Waterloo (1816; untraced), another panoramic multiple portrait. Heaphy's other speciality, paintings of ports, markets, tradespeople and labourers, brought him great popularity between 1807 and 1811.
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .